torsdag 15 januari 2009

Att förfasa sig över


Jag h a t a r Call of Duty.
För er som inte vet vad det är så kan jag berätta att det är ett krigsspel, inte helt olikt alla andra krigsspel där man får poäng för hur många man lyckas skjuta ihjäl. Spelet finns som datorspel samt även till konsol såsom Xbox 360 och PS3 (och säkert en massa andra konsoler), man kan koppla upp sig mot internet och spela i lag med sina uppkopplade kompisar eller andra som man inte alls känner, samt kommunicera med dem via ett headset.
Låter kul, kanske du tycker om du nu är förtjust i sådana spel.
Jag, å andra sidan, HATAR det där jävla spelet eftersom min karl envisas med att spela det minst fyra timmar om dagen.
Så fort jag kommer hem hör jag ljudet av pangande kalashnikovs och exploderande granater och jag blir fan galen snart. Ingen ro, ingen frihet att bara få sätta på tv:n i lugn och ro och kolla på, tja jag vet inte, På spåret eller något annat kvällsprogram som hjälper en att koppla bort tankarna en stund.
Nej nej, för här ska det pangas med headset på, spela ett meningslöst, ickeutvecklande och patetiskt jävla spel som går ut på att skjuta och döda.
Det vore ju faktiskt mer ok om det vore ett annat spel, som GTA, då det är roligare att kolla på och följa med i, där det finns en story och det krävs lite skill för att klara uppdragen.
Något drastiskt måste göras.

Inga kommentarer: