Fredag

Att jobba på kontor är som att vara i twilight zone, rent tidsmässigt. Jag hinner knappt sätta mig tillrätta vid mitt skrivbord förrän det är dags att gå hem igen.
Och det hinner knappt bli måndag morgon förrän det är fredag eftermiddag igen.
Jag fattar verkligen inte hur tiden kan kännas så flyktig, lite obehagligt nästan. Samtidigt som veckan har gått fort, som alla andra veckor innan dess, så känns exempelvis tisdag som en evighet sedan samtidigt som det känns som igår.
Aja, ni fattar. Eller?

Hursomhaver är lyser vacker eftermiddagssol på takåsarna i Gamla Stan där jag befinner mig och om en timme och tjugo minuter får jag gå hem efter en ganska avslappnad dag med inte så värst mycket att göra.
Kontoret är halvtomt på folk, som varje fredag, och de som är på plats sitter försjunkna i sitt arbete eller står vid skrivaren och väntar på utskrifter.

Ikväll ska jag hem till Hedvig på tjejkväll, vi ska spela brädspel eller dylikt och fira fredagens ankomst.