>:(

Lägenheten och området vi flyttat till är ju fantastiskt och vi trivs väldigt mycket, men när det kommer till våra grannar så har jag bara dåliga erfarenheter av dem.
Nyss var jag nere i tvättstugan för att hämta mina kläder från torkskåpet, min tvättid gick ut 10, så jag var där tio i. Det tog lite längre tid så jag blev inte klar förrän runt fem över, då en medelålders kvinna kommer in, som jag aldrig träffat i mitt liv, utan att ens hälsa, börjar gnälla om att hon inte gillar när andra människor är i tvättstugan på hennes tid.
Jag ba "Ja, det tog ett par minuter längre än jag trodde, jag har ju ganska mycket tvätt"
Hon "Men hur kunde du komma in på MIN tid?"
"Jag kom hit innan min tvättid var slut. Jag ber om ursäkt om detta ställer till med problem för dig och att jag gått lite över tiden..."
"Jag gillar inte det här med att annat folk kan vara i tvättstugan när jag ska tvätta"
"Jag ska tänka på det till nästa gång jag ser dig." (*tänker* "I trapphuset också, då ska jag be dig gå in igen så jag kan få ha trapphuset för mig själv")

Sen har hon mage att börja klaga, på ett ytterst syrligt sätt, om städningen
"Hur städar man här inne?"
"Ja, det står ju mopp och sopkvast här i hörnet..."
"Har DU städat eller? Jag gillar inte hur det ser ut härinne BLABLABLA"

Jag går mitt i hennes maniska utläggning om tvättstugehygien och säger, innan jag stänger dörren efter mig "Tack för ett trevligt bemötande, granne!" *slänga igen dörren*

Asså fyfan vad jag blir trött på folk. Vi är ju GRANNAR och inte fiender, man kan väl vara lite hövlig mot varandra och hälsa som folk, kallprata i tvättstugan SOM FOLK.
Grannen mittemot oss är också helt outrageous, eller så är han döv, för jag har säkert hälsat uppemot tio gånger på honom och får total ignorans tillbaka.
Hur svårt kan det vara att hälsa? Fattar ingenting.