torsdag 30 oktober 2008

Det man inte dör av....

Den senaste veckan har varit mycket turbulent. Så till den grad att hjärtat nästan hoppat ur bröstet och nerverna har varit utanpå kroppen. Vem kunde ens ana att nervositet kunde smittas så, men det är kanske inte så konstigt när det kommer från ens egna mor som jag älskar mer än livet.
Långa väntetider i sjukhussalar är ju heller inget som lugnar, men nu är det över, allt gick galant och problemet är nu bakom oss och historia.
Och jag har lärt mig att det faktiskt inte spelar någon roll om hur mycket jag försöker tackla bort nerverna under dagen, då allt faktiskt händer så att säga (fast igår var hela dagen ett enda stort orosmoment) det är nattetid då allt kommer fram, hjärtat slår och tankarna är okontrollerade och all den där jobbiga ångesten och "tänk om" kommer fram. Natten är värst och det är hemskt när sömnen ersätts med ett vaket helvete och kallsvett.
Men nu är det klart och alla kan sova gott igen. Tack gode gud.

Min pojkvän säger att vi jagat upp oss för mycket, vilket jag till viss del faktiskt kan hålla med om när jag tänker på alla nerver som gått åt, men sen tänker jag tyst för mig själv att om man inte har turen med sig att ha den där svenska fasaden av totalt lugn över sig så reagerar man så extrovert och högljutt som möjligt inför något som är relativt allvarligt, som det som hänt nyligen. Det vill säga om man är från ett land där det är en del av mentaliteten. Det är svårt att förklara, men jag känner inte att jag är helt ute och cyklar heller.

19:53

Tänkte på en grej som jag verkligen hatar och som ger mig ångest, apropå ångest, och det är när folk frågar en "men...vad vill du jobba med egentligen?"
Jag vet inte om jag hatar frågan mer eller om det är att svara på den som stör mig mest. Det känns så töntigt att ens förklara och jag hatar när folk ställer den frågan också för att den uttrycker någon slags tvivlan på mitt val av branch.
"vad vill du jobba med egentligen?" får mig att vilja ställa motfrågan "varför ställer du den frågan egentligen?"
Men man vill ju inte vara burdus och otrevlig heller.

Inga kommentarer: