Skräckfilm och red stripe

21:11
Alla som känner mig vet att jag klappar händerna av förtjusning till splatterfilmer och zombiefilmer av de flesta slag och SOM jag har längtat efter att få se ordentlig splatter som jag aldrig sett tidigare. Såg den spanska zombierullen REC häromveckan och den var verkligen ace! Rekommenderas varmt till alla som kan stå ut med zombiesar a la 28 dagar senare och nästintill outhärdliga skräckspänningsscener.
Gud, jag låter som en jävla recensent på hänt extra.

HURSOMHELST, såg en fransk skräckfilm nyss "High Tension" som kändes helt ok. Blodigt, spännande och oförutsägbart. Jag blev faktiskt glatt överaskad trots den ganska lama början och slutet. Mitten var awesome. Känns som att regissören överarbetade lite på den oförutsägbara biten...
Aja, nog med mina försök till att förklara hur bra filmerna jag sett är. INGEN lyssnar på mig ändå :(

:D

Var nere och klagade på min grannes höga musik. Hon brukar, som jag märkt, låna ut sin lägenhet till din lillasyster som har vilda tonårsfester med allt vad det innebär (en frän doft av spya i trapphuset på söndagsmorgonen är något som ofta avslöjar vem som haft fest dagen innan)
Hon själv har på musik på 800 decibel, RIKTIGT dålig sådan också (varför kan man inte få en granne med åtminstone medioker musiksmak?) som medför att hon och hennes eventuella gäster måste skrika högt för att kunna kommunicera och medför således att jag hör varje ord som sägs/vrålas plus hör mina glas vibrera i köksskåpen av ljudvågorna från hennes bajsmusik.
Så jag gick ner, plingade på hennes dörr och ber henne sänka musiken eller åtminstone säga till innan hon ska ha fest, TANT som jag är >:(
Hon ba "visst absolut ingaproblem" och jag ba "BRA!" och känner med en gång hur en ölrap är påväg upp ur min mage varpå jag lägger en diskret rap som jag utandas på hennes ansikte och går dårifrån.
Undrar om hon märkte något... Jag skäms lite grann.

21:47

Nä, nu är jag RIKTIGT trött på min skola vars ansvariga personal inte har framförhållning i kroppen.
Jag vägrar foga mig och är trött på hela skiten, nu vill jag bara ut på praktiken och bli klar och få jobb.
Man kan inte komma fyra dagar innan och säga att det är slutpresentationer när det inte ens stått på schemat någonstans. Speciellt inte när hälften ska ut på praktik i USA och reser bort under nästa vecka.
Så sjukt jävla respektlöst och dåligt hanterat. Jag skäms.

Det man inte dör av....

Den senaste veckan har varit mycket turbulent. Så till den grad att hjärtat nästan hoppat ur bröstet och nerverna har varit utanpå kroppen. Vem kunde ens ana att nervositet kunde smittas så, men det är kanske inte så konstigt när det kommer från ens egna mor som jag älskar mer än livet.
Långa väntetider i sjukhussalar är ju heller inget som lugnar, men nu är det över, allt gick galant och problemet är nu bakom oss och historia.
Och jag har lärt mig att det faktiskt inte spelar någon roll om hur mycket jag försöker tackla bort nerverna under dagen, då allt faktiskt händer så att säga (fast igår var hela dagen ett enda stort orosmoment) det är nattetid då allt kommer fram, hjärtat slår och tankarna är okontrollerade och all den där jobbiga ångesten och "tänk om" kommer fram. Natten är värst och det är hemskt när sömnen ersätts med ett vaket helvete och kallsvett.
Men nu är det klart och alla kan sova gott igen. Tack gode gud.

Min pojkvän säger att vi jagat upp oss för mycket, vilket jag till viss del faktiskt kan hålla med om när jag tänker på alla nerver som gått åt, men sen tänker jag tyst för mig själv att om man inte har turen med sig att ha den där svenska fasaden av totalt lugn över sig så reagerar man så extrovert och högljutt som möjligt inför något som är relativt allvarligt, som det som hänt nyligen. Det vill säga om man är från ett land där det är en del av mentaliteten. Det är svårt att förklara, men jag känner inte att jag är helt ute och cyklar heller.

19:53

Tänkte på en grej som jag verkligen hatar och som ger mig ångest, apropå ångest, och det är när folk frågar en "men...vad vill du jobba med egentligen?"
Jag vet inte om jag hatar frågan mer eller om det är att svara på den som stör mig mest. Det känns så töntigt att ens förklara och jag hatar när folk ställer den frågan också för att den uttrycker någon slags tvivlan på mitt val av branch.
"vad vill du jobba med egentligen?" får mig att vilja ställa motfrågan "varför ställer du den frågan egentligen?"
Men man vill ju inte vara burdus och otrevlig heller.

Amagad, vem kunde tro?! De är samma person!

Fredag

Sitter på mitt extrajobb och fantiserar om ett heltidsjobb.
Tycker att det är värsta lyxen att få gå till ett jobb som man gillar varje dag och se fram emot helgen och semesterveckorna.
Är i övrigt evigt trött på mitt extrajobb även om jag blir glad över de få passen som jag får nuförtiden, cash is king liksom, men att sitta och le åt tröga idioter tär fan på nerverna.
Det här är, ta i trä, mitt sista serviceinriktade jobb med frekventa kundmöten av slaget kreti och pleti.

18:32

Fan vad allt ska vara jobbigt då.

Torsdag

Allt händer så fort nu tiden liksom eskalerar och jag hinner knappt avge en reaktion innan något annat händer som kräver ens uppmärksamhet.
Men allt är bra. Går mot det bättre och blir bra och bättre. Hoppas enormt mycket på så många saker just nu att jag får akta mig för att inte falla i någon slags neuros. Att luta sig tillbaka och låta allt hända i sin takt är väl den bästa varianten just nu.

Hursomhelst så tänkte jag också på vad livet fan vore utan trivialiteter? När allt det där blodiga allvaret finns runtomkring en så känns det skönt att vakna sådär som jag gjorde imorse och det ENDA jag kunde tänka på var Gordon Ramsays scrambled eggs och ett glas mjölk samt att kolla på meningslösa men ack så roliga avsnitt av days of our lives.

Nu ska jag försöka att klara av sista bossen i Zelda minish cap. Får fan ont i fingrarna av allt frenetiskt tryckande men det lockar mer än att sitta här och ha ont i min musarm (världens töntigaste åkomma)

21:02

Nä, föresten en sak till.
Jag har fördomar mot personer som väljer att ha sådana här trosor på sig. Fast de var ju rätt fina liksom. Trots att de direkt för tankarna till våld, vilja och vaselin.

Fredag

Längtar efter katt!!

Mannen är allergisk men vi ska testa med olika testhem och se om han tål den här rasen som ska vara allergivänlig.
Blir lite besviken om det inte går, men jag kan ju alltid hoppas...

Rasen är iaf sibirisk katt och de har stor päls och är i allmänhet ganska stora och muskulösa katter. Precis som en katt ska vara, tycker jag.
Har iofs endast haft bondkatter innan, men nu när jag bara har att välja mellan Sphynx, Devon Rex och Sibirisk katt så är valet enkelt.
Sphynx är iofs fina, men inte alla. Har bara sett en enda som är riktigt fin, men annars framkallar de en smula äckel hos mig. Devon Rex är för smala och "ormiga". Sibirisk katt är puuurfect. Lol.


Vad mer...?

Jo! Jag har blivit helt förtjust i Kenny vs Spenny, såhär flera år försent. Kollade på måfå upp dem igår på youtube och höll på att dö av skratt. Omogen humor är tydligen min grej, älskar även slapstick som får mig att rulla på golvet. Jag älskar även att skrämmas, men tyvärr så får jag inte göra det då min bästa kompis har svaga nerver och typ DÖR om man skrämmer henne. Jag har liksom inte hjärta att skrämma henne till döds.
Alla mina andra kompisar är inte lika lättskrämda och min karl har jag bara lyckats skrämma typ fem ggr. :(
Är du lättskrämd och vill bli min skrämselkompis SKRIV!

Men DET HÄR asså. No words can describe me roflmao:ing

Tisdag

Vaknade av att mamma ringde vid nio imorse, somnade om och vaknade typ vid halv elva och mådde väl helt ok.
Klädde på mig till tonerna av Mars Volta (gud, hur kunde jag glömma bort det där helt underbara bandet egentligen?) och gjorde mig snygg för att sen promenera till mitt favoritcafé vid St:eriksplan. Väl där åt jag lunch och skrev klart rapporten. Känns oändligt skönt att den är klar, ett ångestmoment mindre.
Hatar att skriva rapporter, uppsatser eller att skriva tråkiga saker öht. Känns så stelt och tråkigt, något som liksom MÅSTE göras bara för att man ska känna sig duktig.
Ärligt talat så känner jag mig nog en aning duktig, men mest lättad över att jag är klar med skiten. Hoppas att det är min sista rapport som jag skriver. Hoppas att det är sista gången som jag måste agera projektledare för ett projekt också.
Samtidigt som att jag faktiskt har lärt mig mycket på vägen så har det mestadels bara varit slit, släp och grav ångest över "tänk om allt blir katastrof?!" samt en jävla massa ifrågasättande om hur mitt arbete ska skötas istället för att koncentrera sig på VAD det är som ska göras.
Hädanefter kan jag lugnt säga att alla projektledare har min totala förståelse, empati och sympati samt respekt.

Det var så länge sedan som jag ritade något och fick förkovra mig i att skapa. Det känns ganska jobbigt faktiskt, för det är min kanal för avreaktion och finnande av balans. Nu har allt liksom buntat upp sig inom mig, jag har miljoner av idéer som jag vill sätta på pränt men jag får liksom aldrig ro till att göra det. (blir jag olycklig av detta?)
Paradoxalt nog så har jag ritat mina bästa verk medans jag suttit och jobbat på mitt extraarbete som innebär mycket kundmöten och då blir jag avbruten jämt, men stundtals kan det vara ganska lugnt och då finns det inte så mycket att göra. Underbart att få ta fram sina pennor och bara sätta igång.
Jag älskar tomma pappersark och vässade, hårda, blyertspennor!
Sen är det bara att sätta på bra, lugn musik och sätta igång. Sen när det är klart så är känslan obeskrivlig, den där känslan av att man är nöjd och stolt och känslan av kompetens...det är liksom en blandning av allt det där plus något mer som jag inte kan sätta fingret på. Man har liksom skapat ett "barn" som man kan varenda millimeter på.


Nu sitter jag hemma och lyssnar på Portishead, ett av mina favoritband, och bara tar det lugnt. Känner mig tillfreds med tillvaron.

Måndag

Jag har fan för första gången i mitt liv börjat utveckla ett djupt hat mot måndagar. Måste bero på att det antingen är begynnande höst eller att skolan är så sjukt jävla tråkig just nu.

Jag vet inte vad det är med mig just nu öht. Antingen är den PMS eller så är det höstmörkret eller någon annan floskel, men jag känner mig som en ångestfylld tonåring och likgiltigheten är ganska generöst lagd över mitt humör likt ett grått täcke.
Äh, jag vet inte ens vad jag ska skriva nu heller. Ska gå och sura över inget i vardagsrummet istället.

22:01

Saker jag är sugen på just nu:

*Bra skräckfilm

*Sol

*Ny, bra musik (är så trött på min iPod)

*Sluta vara gnällig

Ja, jag måste seriöst sluta gnälla så jävla mycket. Saken är den att de här jävla kvinnliga hormonerna, vad de nu heter, förstör för mig. Bort med livmodern och äggstockarna så fort jag fått ungar. Inte fan tänker jag stå ut med klimakteriebesvär när mina PMS-besvär tagit slut, there is an end!
Fast egentligen har jag ju det jävligt bra ändå, asså såhär i överlag, men jag antar väl att man alltid hittar saker att vara missnöjd över.

Charles Bukowski- Style

Style is the answer to everything.
A fresh way to approach a dull or dangerous thing
To do a dull thing with style is preferable to doing a dangerous thing without it
To do a dangerous thing with style is what I call art

Bullfighting can be an art
Boxing can be an art
Loving can be an art
Opening a can of sardines can be an art

Not many have style
Not many can keep style
I have seen dogs with more style than men,
although not many dogs have style.
Cats have it with abundance.

When Hemingway put his brains to the wall with a shotgun,
that was style.
Or sometimes people give you style
Joan of Arc had style
John the Baptist
Jesus
Socrates
Caesar
García Lorca.

I have met men in jail with style.
I have met more men in jail with style than men out of jail.
Style is the difference, a way of doing, a way of being done.
Six herons standing quietly in a pool of water,
or you, naked, walking out of the bathroom without seeing me.

Torsdag

Var på begravning idag och insåg ännu en gång om livets förgänglighet och att ingenting är här för att stanna.

Tisdag

Fyfan vad jag är less på att åka fram och tillbaka till skolan. Sitter hemma framför datorn och drar mig som fan inför att gå. Allt tar en evighet att göra; klä på sig, sminka sig, äta frukost, bädda sängen... Gah, jag vill börja på min praktik NU och inte hålla på med det här alltför utdragna projektet.

>:(

Ska sätta på mig strumporna nu bara och försöka gå iväg. Det lär ju också ta fem minuter typ.

09:44

Jag tror problemet är att jag vill JOBBA. Liksom vara TVUNGEN att gå till jobbet och utföra mina uppgifter. Är så himla less på att plugga och jobba med grupparbeten, liksom. Jag vill ha betalt, riktigt, ansvar och jag vill sluta med semipåhittade projekt som jag dessutom inte kan lägga in i min portfolio.


Fan, jag kommer verkligen aldrig iväg.

13:14

Åh, jag har verkligen inte en bra dag idag. Känns bara som att min närmsta framtid bara består av tråkiga saker som jag är tvungen att göra för att kunna komma till nästa steg.
Inte har jag käkat någon lunch heller.

Nävafan, nu ska jag slut sura och gå iväg till ett fik och fortsätta jobba där tills det är dags att gå iväg på den där marknadsundersökningen som jag ska vara med på.

onsdag

Asså det här är säkert 374628374 gången som jag startar en blog. Alla föregående bloggar har jag raderat och skitit i totalt.
Grejen är ju den att jag måste bli kvitt mitt communityberoende. Jag hänger på communities likt en skvallertörstig liten fjortis och det tar upp för mycket tid. Jag måste begränsa mig, hitta min punkt och hålla fast vid den.
Nu vill jag nog bli apan som alla känner.

Hursomhelst. Angenämt, käre läsare. Det här är mitt sista, absolut sista, försök till en blog.