Idag bestämde jag mig spontant att jag ska gå till läkaren och göra en såndär provtagning som kvinnor mellan 23 och 60 får göra. Jag känner obehagskänslor inför detta, men det måste göras annars kanske det blir ännu obehagligare om jag struntar i det.
Första gången sen de där dagarna i oktober som jag besöker ett sjukhus igen...
Förut fattade jag inte grejen med att vissa tyckte att sjukhus var obehagliga, men som med mycket annat så kommer jag till den insikten mycket senare än andra.
Sjukhus är så mycket, det är där både död och födelse befinner sig och det är där människor som känner sig som svagast befinner sig. Alla extremer av känslor och tillstånd finns där. Svart eller vitt, ingen gråzon. Antingen glädje, lättnad eller djup sorg och oro.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar